http://slowlydissappear.blogg.se/

Jag är så hjälplös.
'Jag hatar att jag älskar dig och
jag älskar dig så mycket att jag hatar mig'
Så sant.

Vaför är alla så omtänksamma?
Jag förtjänar inte det.
Seriöst.

Jag är så rädd för mig själv.
Jag vet vad som väntar såsmåning om
Känns som jag bara väntar på rätt dag.
För det fukar inte längre.
Och nej, jag menar inte mitt liv.
Det vet jag väl att det inte funkar,
det har jag slutat nämna, bara drygt.

Jag ljuger inte om jag säger att jag
aldrig varit så rädd som jag är nu.
Jag litar inte på mig själv längre.
Knappt på någon, kanske en.
Jag behöver så prata ut men någon.
Men jag orkar inte öpnna munnen
och säga vad som är fel, vågar inte.

Du borde inse att något är fel.
Jag tror inte man behöver kunna
se för att förstå vad jag menar.

Dock vet jag inte vad jag skrivit nu.
Om det ens är läsbart.
Men det kvittar.
Den det är menat till förstår inte
hur jag än gör så det är menlöst.